Halvgreken

Då stryker vi ett streck över denna lilla paus. Som om inget hade hänt.

Hänt saker, det har det ju gjort på två månader. Men jag ger mig själv ångest över att tänka att "när jag börjar blogga igen måste jag göra en liten resumé över allt som hänt" och för varje dag som går, för varje vecka blir det bara jobbigare och jobbigare. Så jag skippar det. Och börjar om från nu, helt enkelt.

Kom nyss hem från Kreta så lite backflash blir det iallafall.



Roligaste bilden från hela semestern! Har ungefär hundra likadana. Förklaringen är att vi åkte in till staden Platanias för att äta riktig grekisk mat och inte bara all-inclusive-buffé, och tänkte promenera hem. Barnen somnade i vagnarna och helt plötsligt tar trottoaren slut. Smal väg med knappt någon vägren, KOLSVART och grekiska bilförare och helt plötsligt kändes det väldigt självmordsbenäget att ta sig denna vägen hem. Så vi springer, allt vad vi kan längs vägen samtidigt som jag, längst fram utan vagn, tar fram kameran och knäpper av kort på kort för att visa att vi är här med blixten!
Vi var livrädda, fick korsa vägen här och där eftersom det var oframkomligt på vissa ställen, men vi överlevde.

Japp, wild and craaaazy-semester.

Usch. Jag är så sjukt nervös.
Imorgon ska jag till läkaren.

För er som känner mig är det kanske löjligt. Jag är verkligen hypokondriskt lagd och det är svårt att ta såna här saker på allvar...
Men jag ÄR så nervös att jag... ja jag vet inte.
Inte för att jag kommer veta mer imorgon. Men jag måste bara få höra vad det kan vara annars.
Har bara den meningen i huvudet som jag läste. "Om tio år är det... bla bla."


Hade en härlig lördag! Var hos gamla grannen Jenny och pratade smink, hon ska gifta sig och jag göra makeupen! Det är så roligt! Sedan hängde vi med dom andra grekerna, styrde upp en grym grillmiddag och spelade spel. Eller började iallafall :)

Idag var vi hemma hos en annan föredetta granne, hon bjöd på viltgryta med kantareller. Hello vardagslyx! Kan avslöja att G var inte lika imponerad som jag. (Eller "som mig" - hur säger man?).
Men glassen slängde han i sig.


Nej jag kan inte sluta tänka på allt jobbigt. Lika bra att sova så det blir en ny dag snart.

Förra helgen (när vi trodde att E bara var lite förkyld) var det dags att gå på dop. Självklart var vi sena. Tror det ligger i det grekiska DNA:t att inte röra sig snabbare än normalt om det inte gäller livet eller bra souvlaki.

G säger att han vill kissa i bilen, men det gååår inte säger jag och säger att han får vänta lite, eftersom vi är lite sena. ("Moahaha", skrockar nog Gud då, nu när vi ändå är inne på det temat).
Skyndar till kyrkan, dom väntar bara på oss! Frågar G om han fortfarande behöver kissa men får ett tvärsäkert nej till svar.
Perfekt, hitta plats och ockupera ett par rader, ta upp skrikande, hungrig bebis från bilstolen och muta med kantstött kex för att dopbarnet ska få vara huvudpersonen på sitt eget dop.

Hinner inte ens ta av oss jackorna innan jag hör "Neeeeej" från raden bakom och inser att min son precis markerat revir på en av kyrkobänkarna.
"Åååh jag SAA ju att han behövde kissa" visk-skriker D.
"Lägg av och börja torka!" väser jag tillbaka mellan sammanbitna tänder.

Ett par näsdukar låg i botten av skötväskan. Inga extrakläder. Halvnaken pojke i filt. Hungrig, gnällig bebis. Irriterade föräldrar.

Man måste ju bara älska det.


Stresstålig = Årets underdrift.

För er som undrar om vi nu hamnar i det varmare alternativet när vi dör kan jag meddela att prästen inte tyckte att det var någon fara, citat: "det är värre med alla tanter som kissar ner sig på söndagarna" slut citat.

Back in business!

Ärligt talat vet jag inte om man ska skratta eller gråta när jag tänker på de senaste veckorna och alla sjukdomar som bara gått runt, runt, runt... Vi har varit hyfsat friska sammanlagt MAX fem dagar sen julafton! Då var det influensa, efter det har vi gått igenom diverse förkylningar, magsjukor ett par vändor, öroninflammation, magsjuka igen, öroninflammation och hål på trumhinnan igen, och senast i raden är E som åkt på RS-viruset.
Och jag kan ju då konstatera att nu kan det bara bli bättre!
Ge mig mer sol så kanske man vågar hoppas att vi någon dag kan hitta på något kul allihopa tillsammans.
Så, blä och bort med den skiten nu.

Med andra ord har det inte hänt supermycket under tiden bloggen inte uppdaterats. Inget värt att komma ihåg iallafall. Tydligen...

Har en jobbig oroskänsla i magen som jag mer än gärna blir av med. Inte roligt att gå runt och oroa sig för saker hela tiden.




Min lilla skrutt har hunnit bli 7,5 månader. Oftast glad men får smått galna hysterianfall på nätterna? Knäppheten kommer från mig, garanterat. Eller så blir hon arg när hon inte får bröstet? Det har hon i så fall fått från sin pappa.


Min stora skrutt... Herregud vad stor han har blivit! Känns som att det inte är långt kvar innan jag blir farmor.
Hej åldersnoja.

Dagens höjdpunkter:

- G blev godkänd på 2,5-årskontrollen. (Han vägrade dock säga "ko" och "boll" så vi ska tillbaka vid 3 år. Kaffet hade han stenkoll på. Blivande barista månntro?)

- Äntligen större sopkärl. (Nu kan vi sluta skicka med soppåsar med svärföräldrarna...)

- Svärmor åkte buss lite hit och dit med G så jag kunde sova en stund när E sov.

- E drack lite välling. (Från att ha totalvägrat. Snart är mina boobs bara mina igen.)



Som ni märker. Small steps for mankind, GIANT leaps for Panidis family.


The Panidises. Enda bilden på oss fyra tillsammans...

Tänkte lägga in lite recept. Om inte annat för min egen skull att kolla igenom när fantasin tryter. Detta blev en god kycklingrätt med paprika, svamp och basilika.



Lagom med kycklingfilé i valfri storlek (jag skivade filéerna), skivade champinjoner (Anna, du kan hoppa över dom), paprika i valfri färg, någon klyfta vitlök, hackad basilika, balsamvinäger, hönsbuljong/fond och matlagningsgrädde.



Stek kycklingen, salta och peppra. Släng i svamp och vitlök efter en liten stund.



Häll sedan i ca 2-3 dl hönsbuljong, ca 2-3 dl matlagningsgrädde, 1 matsked balsamvinäger och paprikabitarna. Detta var till ca 4 portioner.
Vänd ner basilikan sist av allt.
Sjud en stund och servera med pasta eller ris!



Jag gillar pasta.
Kan vara gott med haricots verts i också!

Den här sköningen blir däremot bara mer och mer lik pappa för varje dag. Nuförtiden har jag själv svårt att se några som helst drag från mig själv i honom, iallafall om man jämför med när han föddes.

(Ja, han får lördagsgodis. Jag tänker på mig själv som var hårt hållen när det gällde godis, and look at me now! Kan bara bli bättre än så, resonerar jag.)

Jomenvisstserru!
Inga problemas att sitta själv. Visst ramlas det då och då, men det är ju det mammas ben är till för. Just in case.

Ser ni förresten att jag fått pappas ögon?
...NOT!

Ett säkert vårtecken - när hojarna kommer fram!
Ärligt talat så var det snuskigt kallt ute idag, varenda liten millimeter hud har spruckit på händerna. Ja, som synes så hade jag inga bra vantar till lilleman heller, så han fick helt enkelt låna pappas.



Haha, han ser så rolig ut på sin lilla pensionärspermobil när han susar fram på trottoarerna i MINST 2 km/h...



Vissa har det bra...

Då var det måndag igen.
Det var längesedan en helg gick så snabbt! D jobbade ju HELA förra veckan för första gången på i stort sett ett halvår (förutom övetid och sånt) och det var riktigt segt. Stackars G som fick ha fredagsmys med endast sin gamla mamma! Nä det funkar ju inte, det förstår ju vem som helst. D behöver ett dagtidsjobb!

Efter avklarad magsjuka och efterföljande karantän lämnade vi E hos svärföräldrarna och åkte med G till Åbybadet. Så roligt att bada, leka, dyka, hoppa, åka rutschkana med mera med honom! Han var helt slut sen stackarn. Det blev inte ett helt billigt badbesök dock. Ett par Speedobadshorts fick inhandlas pronto, vuxensize. Inte nog med att man ska hålla koll på barnens packning... ;)

Söndagen blev dagen vi äntligen fick göra Årets första grillning! Hade hela tjocka familjen här och firade att jag blivit gammal... Äldre... Usch. Iallafall, fasen vad gott det är med grillat!
Yes, we LOVE it!
Och det gick åt kan jag lova. Blir hungrig bara jag tänker på det.
Fick äntligen en jeansjacka som jag egentligen velat ha i flera år men aldrig kommit till skott att köpa. Pengar, kommer väl till användning såklart. Och en väska av D, jättefin! Går inte att ha för många. Nu ska skötväskan ut, den har hållit mig gisslan tillräckligt nu. Och den nya är ganska stor så jag får knö ner ett par blöjor och några våtservetter, eventuellt två-tre majskrokar också...

Lilla G är förresten en lovande blivande fotograf. Han tar fram kameran då och då (D tror jag vill ha en ny...) och tar bilder på oss, mest Elsa, och ett och annat oförklarligt stilleben av till exempel mattludd och en legokloss. Men han gör nästan alltid en Stina Dabrowski utan att veta om det, han vill alltid att folk ska hoppa när han tar kort!
Ska visa imorgon.

Förresten har jag hört att situps gör magen större! Så nu slutar jag genast med att tänka på att jag ska börja med det.
Plankan is the shit.

Magsjuka!
Efter G's tråkiga förra vecka med feber, öroninflammation och diarré och kräkningar av medicinen så var han idag ÄNTLIGEN på bättringsvägen!
Då passar E på att spy ner allt ett par gånger om. Och när båda till slut somnat återstår det att skrubba, tvätta, gnugga kläder med mera...

Det är kvällar som dessa som gör mig överlycklig över att vara ensam.

Ironiska generationen, oh yes.


Och om inte det var anledning nog att inte sova om nätterna, så har vi upptäckt ett mindre trevligt husdjur på vinden. En freaking jäkla råtta! Eller kanske snarare mus, skulle jag tro. Men ändå. Som gnager och springer kors och tvärs över sovrumstaket. Och när vi idag äntligen fick Anticimex paket som skulle innehålla råttgift får vi istället en dosa för BORTTAGNING AV SVARTMYROR!
Så nu dröjer det tre nätter till innan vi blir av med den. För jag har verkligen inte hjärta att sätta upp en fälla... Inte för att gift kanske är mindre hemskt, men då slipper man iallafall synen av mosad mus.
Å andra sidan så tar det ett tag innan giftet verkar och då kanske den hinner springa ner i en vägg och dö, inte så himla lockande att ha en ruttnande mus i väggen kan man tycka.

Men nu låter allting väldigt negativt märker jag, och så är det inte i verkligheten även om det är trist med magsjuka.
Har ju hunnit med utekväll i lördags med restaurang och Melodifestival i Scandinavium med J & L, det var riktigt najs med en härlig, barnfri kväll!
Sedan fyllde jag år i måndags och det är ju alltid trevligt, även om det inte var så mycket som utmärkte den dagen från alla andra. Förutom att man pratar med många fler än man brukar göra på en dag :) Mamma och pappa och syster med pojkvän hälsade på och var post-Thailand-bruna. Firar mer till helgen men fick såklart en drös av favoritchokladen av D. Han vet hur han håller mig nöjd! Barnen ville ha en rik mamma men deras trisslotter var bara nitar allihopa.

Nu känner jag mig lite kass.
Bäst att ta fram hinken och gå och lägga sig och invänta en hääärlig natt!


Mina tre, förlåt två sömnförstörare. Den tredje var visst bara Elsas dubbelhaka...

Trodde helt ärligt att jag skrev fel när jag skrev att jag blev 27 någonstans. "Nä vänta nu, det kan ju inte stämma" tänkte jag och började ta bort... Och fick huvudräkna.
Shit. Det känns riktigt jäkla gammalt med 27. Jag veeeeeet, det är fortfarande ungt, långt kvar till 40-årskris osv. Men jag är ju under 25, jag KAN inte vara en dag över 25!
27 år. Det känns som en liten minigubbkris här kan jag säga.
Jag är inte yngst på stället längre liksom. Var jag än är.

Old kan jag inte göra mycket åt. Saggy kan jag påverka. Nu jävlar. Beach 2011.

Typiskt. När vi för en gångs skull fixar barnvakt så blir G såklart sjuk. Igen.
Han och D är iväg på vårdcentralen nu med ont i öronen. Stackarn, tyckte han har varit ovanligt gnällig dom senaste dagarna, men inte tänkt på att det kanske varit öronen.

Får se vad domen blev när dom kommer hem.  Lyckligtvis (?) fick han ett litet utbrott precis när D pratade med vårdcentralen så dom skulle prioritera honom, lovades det.

Annars hade jag världens sämsta mammadag igår. Inget roligt när man först bara skäller och tjatar och säger nejnejnej och tycker att han gör allt för att trotsa, och sen får världens ångest för att man är så kass. Klart han har det jobbigt nu, antagligen öroninflammation, mer svartsjuk på Elsa än tidigare och så den vanliga tvåochetthalvtårstrotset på det.
Försöker verkligen att ge honom tid och uppmärksamhet när jag inte har E, men det verkar inte hjälpa. Inte just nu iallafall.

Jaja, får försöka förklara så gott det går att mammor är trötta och griniga ibland, säga förlåt och pussa och mysa lite extra idag.


Japp, lite lätt kladdiga barn blir det när man är ensam på eftermiddagarna :)

Jag fyller snart 27, en helt otroligt ointressant ålder. Herregud, när blev jag egentligen mer än 22? Hur gick det till? Och nu är jag snart trettio... Usch, nu halkar jag in på lite dödsångest här.

Men iallafall, jag skulle komma till att jag varje år får födelsedagsrabatt på Guldfynd och Hallbergs, 30 %. Det kan bli ganska bra rabatter på det! Använde det själv till min vigselring(ar...) och det blev några tusenlappar sparade där! Och om det nu är någon jag känner som vill passa på att köpa ett smycke eller tre så säg till, jag kommer inte att använda dom. Har köpstopp på sånt i tio år bestämde D när vi köpte ringarna.
Haha, närå.
Jag har redan börjat bearbeta honom gällande en lämplig 2-år-som-gifta-present. Denna skulle passa bra till dom andra två:

Idag har vi under stress och press från en bestämd halvåring bakat chokladbollar. Och inte för att skryta, men man ser ju ganska direkt vem som gjort vilka.