Morr
Har känt mig lite låg de senaste dagarna, utan att veta riktigt varför. Men det vänder nog snart. Kan jag vara lite manodepressiv light? Ena stunden är jag helt nere över att vi minsann ALDRIG kommer lista ut hur lillungen vill ha det och att vi förstör henne (också...) och andra stunden känner jag mig helt euforisk över hur underbara kids vi har!
I bet it's all about the hormons.
D jobbar över idag, trist som bara den. Känns som måndag, satt och väntade på Top Model förut utan framgång såklart. Han jobbar varje helg i sex veckor. Vad var meningen med pappaledigt då, liksom?
Men jag kan inte säga att jag inte har något att göra, direkt. Har fastnat på Styleroom.se och letar inspiration för fullt inför flytten, som närmar sig med stormsteg!
Är riktigt sugen på att få flytta iväg, även om det är lite vemodigt. Detta är ändå våran första gemensamma bostad, har många roliga minnen härifrån och vi har ju kommit över tröskeln med båda barnen just precis här! Så det kommer alltid vara lite speciellt. Men nu är det dags att expandera :)
Klädkammare, extra stort förråd, tvättstuga, ännu ett förråd, två badrum... I löööv!
Nä dags att ta tag i sig själv! Livet blir bara kortare för varje dag som går, skulle vara dumt att slösa det på strunt.
Jag ska: (snart) börja träna. Ha världens tjejkväll. Inreda huset preciiis som jag tycker blir fint och inte som senaste Mio-katalogen. Ägna mer tid åt att gilla läget istället för att oroa mig och älta. Uppskatta min man mer som står ut med mig :)
Mitt kvällssällskap även ikväll, Styleroom.
