Halvgreken

Usch. Jag är så sjukt nervös.
Imorgon ska jag till läkaren.

För er som känner mig är det kanske löjligt. Jag är verkligen hypokondriskt lagd och det är svårt att ta såna här saker på allvar...
Men jag ÄR så nervös att jag... ja jag vet inte.
Inte för att jag kommer veta mer imorgon. Men jag måste bara få höra vad det kan vara annars.
Har bara den meningen i huvudet som jag läste. "Om tio år är det... bla bla."


Hade en härlig lördag! Var hos gamla grannen Jenny och pratade smink, hon ska gifta sig och jag göra makeupen! Det är så roligt! Sedan hängde vi med dom andra grekerna, styrde upp en grym grillmiddag och spelade spel. Eller började iallafall :)

Idag var vi hemma hos en annan föredetta granne, hon bjöd på viltgryta med kantareller. Hello vardagslyx! Kan avslöja att G var inte lika imponerad som jag. (Eller "som mig" - hur säger man?).
Men glassen slängde han i sig.


Nej jag kan inte sluta tänka på allt jobbigt. Lika bra att sova så det blir en ny dag snart.

Förra helgen (när vi trodde att E bara var lite förkyld) var det dags att gå på dop. Självklart var vi sena. Tror det ligger i det grekiska DNA:t att inte röra sig snabbare än normalt om det inte gäller livet eller bra souvlaki.

G säger att han vill kissa i bilen, men det gååår inte säger jag och säger att han får vänta lite, eftersom vi är lite sena. ("Moahaha", skrockar nog Gud då, nu när vi ändå är inne på det temat).
Skyndar till kyrkan, dom väntar bara på oss! Frågar G om han fortfarande behöver kissa men får ett tvärsäkert nej till svar.
Perfekt, hitta plats och ockupera ett par rader, ta upp skrikande, hungrig bebis från bilstolen och muta med kantstött kex för att dopbarnet ska få vara huvudpersonen på sitt eget dop.

Hinner inte ens ta av oss jackorna innan jag hör "Neeeeej" från raden bakom och inser att min son precis markerat revir på en av kyrkobänkarna.
"Åååh jag SAA ju att han behövde kissa" visk-skriker D.
"Lägg av och börja torka!" väser jag tillbaka mellan sammanbitna tänder.

Ett par näsdukar låg i botten av skötväskan. Inga extrakläder. Halvnaken pojke i filt. Hungrig, gnällig bebis. Irriterade föräldrar.

Man måste ju bara älska det.


Stresstålig = Årets underdrift.

För er som undrar om vi nu hamnar i det varmare alternativet när vi dör kan jag meddela att prästen inte tyckte att det var någon fara, citat: "det är värre med alla tanter som kissar ner sig på söndagarna" slut citat.

Back in business!

Ärligt talat vet jag inte om man ska skratta eller gråta när jag tänker på de senaste veckorna och alla sjukdomar som bara gått runt, runt, runt... Vi har varit hyfsat friska sammanlagt MAX fem dagar sen julafton! Då var det influensa, efter det har vi gått igenom diverse förkylningar, magsjukor ett par vändor, öroninflammation, magsjuka igen, öroninflammation och hål på trumhinnan igen, och senast i raden är E som åkt på RS-viruset.
Och jag kan ju då konstatera att nu kan det bara bli bättre!
Ge mig mer sol så kanske man vågar hoppas att vi någon dag kan hitta på något kul allihopa tillsammans.
Så, blä och bort med den skiten nu.

Med andra ord har det inte hänt supermycket under tiden bloggen inte uppdaterats. Inget värt att komma ihåg iallafall. Tydligen...

Har en jobbig oroskänsla i magen som jag mer än gärna blir av med. Inte roligt att gå runt och oroa sig för saker hela tiden.




Min lilla skrutt har hunnit bli 7,5 månader. Oftast glad men får smått galna hysterianfall på nätterna? Knäppheten kommer från mig, garanterat. Eller så blir hon arg när hon inte får bröstet? Det har hon i så fall fått från sin pappa.


Min stora skrutt... Herregud vad stor han har blivit! Känns som att det inte är långt kvar innan jag blir farmor.
Hej åldersnoja.