Halvgreken

Vad händer med helgerna egentligen? Dagarna bara rusar förbi och man hänger knappt med. Det enda jag minns från helgen är att vi lyckades - hör och häpna - se en film. Typ. Med bebis fastklamrad vid bröstet. Glammigt!

Men man ska inte klaga. Får man klaga? Nä. Tänk på barnen i Afrika. Men så läste jag någonstans att en psykolog sa att "man kan inte jämföra lidande". Och det är ju en bra tanke kanske, men jag tycker helt plötsligt att det blir svårt att motivera mitt "hon vill inte sova på kvällen det tar flera timmar att lägga henne men sen sover hon ju"-klagande.
Men behöver man inte något att klaga på? Eller iallafall ha något att vara lite missnöjd med. För att väga upp det som känns bra? Som man säger, det måste ju gå ner lite för att man ska kunna uppskatta när det går upp.
Något som man kan tänka på, fundera över, hur ska det bli bättre... Ett projekt.

Eller kan man vara nöjd med allt? Blir kanske lite tråkigt då.

Hur som helst.