Halvgreken

Nu behövs det snart lite bilder! Men jag kan verkligen inte förstå hur det kan kännas sååå jobbigt att lägga in bilder på datorn... så det blir inte idag iallafall.
När projekt blir för stora blir det nästan alltid så att det inte blir av istället, och precis så är det med bilder från kamerorna. Har tusentals bilder att framkalla från de senaste åren och det blir inte av att jag börjar med det heller. Bara när jag skulle beställa bilder för dagiskollaget blev det ca 450 bilder och då var det inget speciellt, skulle bara ha lite olika bilder på personer som skulle vara med!

Imorgon hoppas jag att det blir dejt i Kungälv med Dani och lilla A, G är fortfarande hostig så det blir inget dagis alls denna veckan.

På torsdag får en av mina vänner sitt första barn. Spännande! Men vad säger man till någon som om bara ett par dagar får sitt liv förändrat? Och vill såklart inte vänta mer på att bebisen ska komma. Jag försöker få henne att slappa, gå på bio varje dag hela veckan, LÄSA det man nu känner för att läsa, sova uuut... Men det fastnar inte hos någon utan barn tror jag. "Äh, vadå", tänker dom. "En bebis, pluttinuttinutt vad gulligt". Och det är det - stundtals. Men mer ofta är det oro, gråt och tandagnisslan över allt som är så nytt, amning som strular och hur gör man egentligen med en bebis?
Äh, det kanske bara var mig det var så för. Vissa har kanske det där rosa skimret över den första tiden. Lucky bastards.
Men det kommer mer och mer rosa skimmer ju mer tiden går tycker jag.


Gammal bild på mina små terrorister <3